Skogsbrand i  Big Fall Creek Road, Lowell, USA. Klimatkompensation, hållbar turism

8 knepigheter med "klimatkompensation"

Visst vill man både ha kakan och äta den? Men tyvärr, det är inte bara att "klimatkompensera" resan för att göra den hållbar. Här är åtta anledningar till varför det inte funkar... och till sist lite pepp!

1. Tiden.

"Det svarta kolet" brukar man kalla fossiler av biologiskt material som genom miljontals år pressats långt ned i berggrunden och till slut bildat kol, gas och olja. Den typen av kol kommer naturligt ut i luften genom vulkanutbrott (onaturligt genom att vi pumpar upp oljan och sedan bränner den).

Det kol som därigenom förgasas hamnar i luften men binds så småningom in genom vittring av berg och sten och växtlighet. Med tiden – miljontals år – pressas denna mix åter ned i berggrunden och ger upphov till nya fossiler: kol, gas och olja. Den geologiska processen kan du läsa mer om här.

Den gröna kolcykeln är mycket snabbare. Den växlar mellan kol i luften (koldioxid), upptag i växtlighet (kol), nedbrytning av växtlighet och åter kol ut i luften.

Om den svarta kolcykeln tar miljontals år, tar den gröna cykeln decennier, upp till sekel. Sedan har vi människan och hennes förbränningsmotorer. Då pratar vi timmar. (Liksom vid skogsbränder och vulkanutbrott.)

Till exempel orsakar ett flyg tur och retur Stockholm-Paris i passagerarklass på ett fullbokat plan utsläpp av ca 300 kg koldioxid – från den svarta, fossila kolcykeln - per passagerare, på ett par timmar. (ICAO)

2. Att låna från en osäker framtid

I de allra flesta fall innebär "klimatkompensation" en investering i något som ska innebära en framtida minskning av utsläpp jämfört med en uppskattning av hur det hade kunnat bli. Men hur säker är den uppskattningen?

En sak är säker, utsläppen du orsakar gör större skada än de du inte orsakar.

"Klimatkompensation" riskerar att både du och den som säljer dig tjänsten genom framtida krediter legitimerar fortsatta utsläpp i ett läge när vi verkligen, akut behöver minimera utsläppen.

Strax efter påsk 2021 uppmättes 421 miljondelar (ppm) koldioxid i luften, vilket var en rekordnotering och en högre andel koldioxid än jorden upplevt på åtminstone 800 000 år. På bara tio år har halten ökat från 393 ppm till dagens rekordnoteringar.

Enligt beräkningarna i FN:s internationella klimatpanel IPCC har vi i dag knappt sju år kvar med nuvarande utsläppstakt innan det är för sent – om vi ska ha en någorlunda rimlig chans (67 procentig) att klara Paris-målen.

3. Man blandar äpplen och päron i uträkningarna

Att mäta utsläpp och effektiv inlagring av koldioxid är inte så enkelt som det låter. Det handlar om komplexa ekosystem och många vidhängande aspekter som i vissa beräkningar inkluderas, i andra inte (som transporter, tillverkning av energibesparande teknik, skrotning av teknik, påverkan på omgivning etcetera) och som därmed blir svåra att jämföra.

Till exempel inkluderar den officiella svenska utsläppsstatistiken inte de utsläpp som orsakas av svenskars konsumtion i utlandet, som resor eller produktion av varor. Men var räknas då de utsläppen?

För närvarande pågår en debatt mellan forskare och myndigheter om "naturliga" utsläpp av växthusgaser ska räknas eller inte, även om de naturliga utsläppen ökar till följd av mänsklig påverkan.

Nyligen uppmärksammade Dagens Nyheter att jättestora utsläpp som sker vid framställning av papper och biobränsle inte tagits med i statistiken.

Även där det finns internationella standardiseringar på hur man ska räkna ger ekosystemens komplexitet och de förändringar som uppstår just till följd av klimatförändringarna upphov till ett stort mått godtycklighet i redovisningen, oavsett hur avancerade budgeteringsmodeller man använder och ända upp på FN-nivå.

Det vill säga, vill du vara säker på att din semester inte ska driva på klimatförändringarna, gör hållbara val från början.

4. Samma minskningsenhet räknas flera gånger om

Det är ett uppmärksammat problem även på internationell nivå att utsläppsminskningar räknas dubbelt av olika parter/nationer. (Men utsläpp hamnar gärna mellan stolarna, se punkt ovan.)

Det gäller även på individ- eller konsumentbasis, där mängden erbjudanden och tjänster på området är mångdubbelt större och kunskapen generellt lägre.

För en vanlig resenär är det i princip omöjligt att ha koll på om den tjänst som säljs med löftet att lagra in motsvarande mängd koldioxid din resa orsakar inte redan har intecknats för att kompensera andra, tidigare eller senare, utsläpp.

Vad är det egentligen du betalar för?

Det finns internationella certifieringar som ska garantera en viss efterlevnad, men det saknas tillsyn. Något som finns är däremot ökande affärsmässiga incitament att framställa en verksamhet som "klimatpositiv" och därmed anledning att förhålla sig ganska skeptisk till löften som "kompensation".

5. Är det en extra minskning - eller bristande additionalitet?

Om ett projekt någonstans i världen ska "kompensera" för de utsläpp du orsakat, så måste det vara ett projekt/upptag som inte hade inträffat utan att du köpt tjänsten att "klimatkompensera".

Det måste vara en "adderad" inlagring av växthusgaser eller än mer minskade utsläpp, annars är det ett annan slags verksamhet du betalar för.

6. Hur länge håller det? (Bristfällig permanens)

Sommaren 2018 brann skogarna i Västmanland. Stormen Gudrun fällde 2005 stora arealer skog i Kronoberg, Jönköping och Halland. 2019 och 2020 har granbarkborren dragit fram och gjort att stora mängder virke istället fått bli flis.

Med klimatförändringarna blir extremväder vanligare med längre torrperioder, fler översvämningar, värre bränder och stormar och växande angrepp från insekter och svamp. Det är alltså svårt nog att garantera permanens ens i en svensk granskog.

Det dilemmat blev mycket påtagligt härom året i Kalifornien, där stora pengar investerats från bland annat datajättar i Silicon Valley, för att klimatkompensera i skogstillväxt - som brann upp.

Läs mer: Här är vi nu - 10 insikter om klimatet

Men hur garanteras då att upptaget av koldioxid inte inom kort leder till ett nytt utsläpp? Troligen garanteras det inte alls, för sanning att säga är det närmast ogörligt.

Den teknik som i dagsläget verkar kunna ge en relativ säker, långsiktig inlagring är så kallad koldioxidavskiljning med lagring i berggrunden. Det är dock en teknik i sin linda, än så länge allt för dyr och energikrävande för att skalas upp. Du skulle behöva betala mångdubbelt så mycket för "kompensationen" som för din resa.

7. I strid med marknadsföringslagen

Marknadsföringslagen ställer extra höga krav på frågor som rör hälsa och miljö. Företag får inte använda påståenden i sin marknadsföring som ger intryck av att vara bättre för miljön och klimatet än de är.

Därutöver ska informationen vara tydlig och lättläst för "vem som helst" och även negativa aspekter måste uppges i direkt anslutning till reklamen.

Läs mer: "Påstå inte att det är klimatkompenserat!"

8. Rättvisa!

De flesta klimatkompensationstjänster bygger på investeringar i andra länder, ofta i låg- och medelinkomstländer på andra sidan jorden, med argumentet att vi därmed bidrar till grön utveckling där genom vår konsumtion här!

Win-win? Eller ett slags nykolonialism?

Granskningar av flera klimatkompensationsprojekt har visat på markkonflikter mellan familjer, byar och företag som planterar träd på marken som tidigare använts för matproduktion och andra fall där energieffektiva spisar som levereras utan att någon bett om dem, saknar de funktioner som användarna behöver, och därmed ställs åt sidan.

Vad blev kompenserat då, till vems nytta?

Läs mer: Den rikaste procenten orsakar större utsläpp än de fattigaste 50 procenten

Vi har skog på hemmaplan med stor potential att binda in koldioxid - och därmed minska klimatförändringarna även i fattigare länder. Vi har energiomställning att göra här och tunga industrier att effektivisera, transporter att elektrifiera och så vidare.

En fördel med att jobba på minskade utsläpp och ökad inlagring av koldioxid på hemmaplan är att vi då också kan följa upp och ställa krav på ett helt annat sätt än när det gäller ett projekt i flera leverantörsled som utförs någonstans på andra sidan jorden. Här kan vi göra det effektivt.

Dessutom behöver andra länder också räkna in energisparande åtgärder i sin egen koldioxidbudgetering.

Det är alltså bättre, säkrare och mycket mer rättvist att vi drar ned på våra egna utsläpp; att vi hjälper låg- och medelinkomstländer att investera i grön el och teknik utan att samtidigt inteckna den i våra egna konsumtions- och nöjesrelaterade utsläpp!

Vill du lära dig mer om klimatkompensation?

Pepp! Det går att resa hållbart!

När du nu läst igenom ovanstående punkter, kan du behöva lite inspiration. Istället för att betala för tveksam kompensation för dina dåliga val kan du göra bra val direkt - och resa hållbart!

Här nedanför listar vi några av våra mest lästa hållbara resereportage! Surfa sedan runt i vår bank av hållbara smultronställen, RESKOLL, som består av hållbara restips på såväl Svemester som resor till andra sidan jorden - där kan du dela dina tips också!

uppmaning

Vilket hållbart restips vill du dela med dig av?

Beskriv ditt favoritställe och inspirera andra!

Tipsa här