Fredrika Ek cyklade jorden runt, hållbar turism, hållbart resande

Fredrika cyklade jorden runt på 1042 dagar

"En stadig cykel och en stor envishet. Ibland är det allt som behövs för att en dröm ska bli sann." Så står det på Fredrika Eks blogg där man kan följa hennes cykeltur - jorden runt. Hon gjorde sin drömresa på 1042 dagar.

Det var en tidig vårdag 2015 som Fredrika Ek drog åt remmarna kring packningen, kramade om familjen och började trampa iväg på sin långa, långa resa.

Drömmen om att cykla jorden runt växte fram långsamt, berättar hon. Små cykelutflykter hemma i närområdet gav mersmak och ledde till den första rundan - den hon själv trodde skulle bli hennes livs "stora äventyr": en tre månader och 400 mil lång cykelresa genom Europa.

Men den resan gav ingen mättnad.

-Det eldade på min önskan om att få se och uppleva ännu mer på två hjul. Kanske till och med allt?

Fredrika Ek cyklade jorden runt, hållbart resande, hållbar turism

Bild: Fredrika Ek

Hon hann inte ens hem förrän hon förstod att det skulle få lov att bli en längre tur.

-Jag satt där och trampade, det var en av många höstruskiga morgnar i norra Spanien. Temperaturen balanserade strax över nollan och motvinden tvingade regnet ner under kragen på min vid det laget så utnötta regnjacka.

Det var då det slog Fredrika Ek att hon ville cykla längre. Mycket längre.

-Min "Stora Europacykling" led mot sitt slut och snart väntade livet av torra kläder, mjuk säng och varma duschar. Problemet (eller den stora lyckan) var att jag, mina kalla fingrar och tår till trots, insåg att jag ville ha något annat.

Långa resor kräver sin planering

Redan ett år senare, i mars 2015, trampade hon iväg igen. Målet: Jorden runt på 1000 dagar.

Däremellan hade Fredrika Ek jobbat dubbelt för att skrapa ihop till ny utrustning och en ganska beskedlig reskassa (100 kr om dagen i 1000 dagar). Resten av tiden gick åt att planera.

-Om nätterna satt jag och dreglade framför kartorna över världens högsta bergskedjor. På lunchrasterna försökte jag förstå hur jag skulle lösa visum till alla de där centralasiatiska ex-sovjetiska staterna jag knappt kunde stava till.

Men vad är det som får människor att så envist vilja ut i världen? För Fredrikas del började det som en kombination av sportslig utmaning, drömmen om det stora äventyret och så det där att tänja på sina egna gränser.

-Drömmen om att en gång i livet, på riktigt, få se vad jag egentligen går för. Det var en drivkraft till att börja med.

-Men jag kan fortfarande förundras över hur det drivet, och kanske också jag själv, förändrades så snabbt i grunden. Mina anledningar till att dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år, fortsätta cykla vidare visade sig vara helt andra.

Vilka var det då?

-Världen är en makalös plats att uppleva i 15 kilometer i timmen. Inte minst tack vare alla människor som så förbehållslöst öppnat sina famnar, liv och hem för en skitig främling, som jag var.

En resdröm för andras drömmar

När man skrollar bland bilderna i Fredrika Eks blogg från den långa cykelresan förstår man vad hon menar. Hon är en duktig fotograf och både landskap och porträtt går så att säga igenom skärmen.

De stiliga farbröderna i Osh, Kirgistan (oktober 2015), de tibetanska nomaderna som lagade yak-kött och bjöd på yak-te i den bedagade yurten som barnen ändå föredrog framför hennes eget lättviktstält (november 2015). Det målinriktade bylaget i fotboll i Laos (februari 2016) eller den vietnamesiska kvinna som Fredrika dubbade till den vänligaste människan i hela Sydostasien (mars 2016).

-Vad man också inser är att världen är så mycket mer vedervärdigt orättvis än många av oss ens kan föreställa oss.

Det senare fick Fredrika Ek att vilja göra sitt eget äventyr till något mer – ett insamlingsprojekt till biståndsorganisationen Action Aid. För varje tio mil hon trampade klirrade det till i kassan hos Action Aid.

Hon skriver i bloggen: "Hittills har den här resan uppfyllt en flickas drömmar. Mina. Med gemensamma krafter kan vi ge kvinnor och flickor över hela världen möjlighet att uppfylla också deras drömmar" (översatt från engelska).

-Då fortsätter man att trampa hur hårt det än känns.

Fredrika Ek cyklade jorden runt, hållbart resande, hållbar turism

Bild: Fredrika Ek

Och trampade, det gjorde hon. Genom de ex-sovjetiska länderna som är svåra att stava till, över den tibetanska platån - där hon återkommande hamnar i "skönhets-blackouts", det vill säga blir stående inför ett makalöst landskap utan att ens förmå sig ta fram kameran.

Hon trampar uppför dåliga vägar med tjocka lager löst grus, genom de flera tusen meter höga bergspassen i Anderna (jan 2017). I Sahara borstar hon sanden från tänderna innan läggdags (september 2017), för att nästa dag, cykla vidare. Och vidare och vidare. Ibland i sällskap av andra cyklister, som hon mött upp på vägen, men oftast själv.

I bloggen skriver hon: "Det är fascinerande hur fort saker och ting – hur galna de än först verkar – blir det nya normala. Som att bo i öknen, veckor i sträck. Att anpassa sig till religiös klädsel. Att aldrig tala sitt eget språk. Eller hela konceptet, att som en mänsklig snigel långsamt förflytta sig med sitt hem och sitt liv fastsurrat på pakethållaren."

Solo genom världen

-Min upplevelse av att helt solo ta mig an världen är att jag får den tillbaka helt och hållet ofiltrerad. Självklart är tunga stunder lite kämpigare. Belöningarna som väntar för en tjej som rullar in i byarna kring världens alla bortglömda hörn däremot är helt oslagbara!

Var du rädd någon gång? Hände det att du ångrade att du gett dig iväg?

-Självklart var jag rädd. Men jag ser inte rädsla som något i sig negativt, inte så länge jag inte blandar ihop den med faktisk risk. Jag kan vara rädd när vinden prasslar i tältduken mitt ute i ingenstans. Men jag förstår att lastbilarna som dundrar förbi mig på väg in i en huvudstad utgör en större risk.

Fredrika Ek cyklade jorden runt, hållbar turism, hållbart resande

Vägval på drömresan

Rutten hon tog gick söderut från Sundsvall och vidare ned mot Turkiet och sedan söder om Kaspiska havet genom norra Iran, för att svänga av norrut igen genom Turkmenistan, Uzbekistan, Kyrgyzstan vidare in i kinesiska Xinjiang. Sedan söder ut via Tibet och Yunnan vidare ned mot Laos, Kambodja och Vietnam.

Via Thailand cyklade Fredrika Ek till Malaysia därifrån det första hoppet över Indiska oceanen till Australien, Nya Zealand och därifrån vidare över Stilla havet till södra Argentina, upp genom Patagonien och chilenska Anderna, Paraguay, Peru, Bolivia, Colombia.

Därifrån gjorde hon ännu ett hopp över Atlanten till Afrika och cyklade genom Guinea, Mauretanien, Västsahara och Marocko, där hennes pappa mötte upp de cyklade en bit ihop. Via Gibraltar cyklade hon sedan till Spanien, Frankrike, Tyskland, Danmark och så upp genom Sverige.

I januari 2018, efter nästan tre år på cykelsadeln, rullade Fredrika Ek åter in i Sundsvall. Det var 15 grader minus och vitt på marken. Men halva stan och alla hon kände var där och tog emot. Då hade hon cyklat genom 44 länder, eller 48 735 kilometer, med en daglig snittdistans på 83 kilometer.

Hon hade betat av 355 000 höjdmeter med en topphöjd på 5090 meter i Abra Arcata, Peru – om man inte räknar att hon också vandrade upp till 6018 meter höga Nevado San Francisco, Los Andes.

40 punkor och grekiska hundar

Det blev 40 punkor och två tillfällen av matförgiftning. Hon blev attackerad av hundar i norra Grekland och i nordvästra Sichuan, Kina. Det blåste mest på Eldslandet, Argentina. Maten var godast i Malaysia och människorna var vänligast i Iran och Guinea. Snyggast var de i Turkmenistan. Och den vackraste av alla vägsträckor var Shokdara-dalen i Tadjikstan.

Hon skriver i bloggen: "Tack vare den överväldigande värme och medmänsklighet jag haft privilegiet att få uppleva överallt dit mitt framhjul fört mig de här senaste åren, har gnistan hållits vid liv. Jag menar det. Under de här 1042 dagarna och nätterna som jag har trampat min cykel till några av de mest avlägsna hörnen av vår planet har jag upptäckt samma sak om och om igen: jag kom hem."

Och nu då, vad drömmer du om i resväg nu?

-Som alltid efter ett stort äventyr på cykel: jag drömmer om mer.

Men när det här skrivs råder corona-pandemi och UD avråder från icke nödvändiga resor. Hur påverkar det en äventyrarsjäl som Fredrika Eks?

-Jag slits mellan att känna mig instängd, och tacksam för att i år "tvingas" hitta allt det vackra i äventyren hemmavid. Jag drömmer fortfarande om fler (och ännu större?) resor långt bort. Men efter mina år på resande fot vet jag med mig att oavsett hur storslagna platser och upplevelser kan verka utifrån, är det alltid i de små ögonblicken jag mår som allra bäst. Och dom väntar ju på oss överallt.

-Desto mer tid jag spenderar i skogarna och på fjällen här hemma, desto mer förstår jag hur lite av dom jag ännu upplevt.

Vill du se mer? Läs Fredrika Eks blogg – börja från början, skrolla ned och bläddra bak så långt det går - eller res bakåt i tiden. Det är en fantastisk resa, även för den som gör den från soffan.
I bloggen skriver hon: "Remember to scroll like you mean it :-)"

Drömmer du om en helt annan resa?

Vi bygger upp ett verktyg för resdrömmar och planering av kommande resor - hållbara resor! - och du kan hjälpa till! Dela med dig av dina hållbara restips på #Reskoll så är du med och bidrar till ett bättre resande efter pandemin - eller luta dig bara tillbaka och låt dig inspireras av andras tips.

uppmaning

Vilket hållbart restips vill du dela med dig av?

Beskriv ditt favoritställe och inspirera andra!

Tipsa här