Carl sitter på lastfartygets däck och tittar ut över havet på sin resa från Hamburg till Rio.

Han tog båten till Sydamerika

Hur tar man sig över Atlanten utan att flyga? Med lastfartyg såklart. Carl Hamnesjö låter oss följa med på färden mellan Hamburg och Rio och berättar om livet ombord.

Vi har tidigare berättat om Carl Hamnesjö, som reste jorden runt på egen hand under ett års tid – utan att sätta foten på en enda flygplats. Nu har han gett sig iväg på en ny långresa, denna gång till Sydamerika. Här gästpostar han om färden med lastfartyg från Hamburg till Rio.

Dag 1: Hamburg

Carl Hamnesjö går ombord på lastfartyget mot Rio.

Hej! Jag heter Carl Hamnesjö och här får ni följa med på min resa med lastfartyg över Atlanten. Jag tog nyligen masterexamen i mänskliga rättigheter och ska nu under en tid resa runt i Sydamerika och göra intervjustudier om just rättigheter. Eftersom jag av klimatskäl valt bort flyget som färdmedel så fick det bli sjötransport mellan Hamburg och Rio de Janeiro.

Fartygsdäck

Lastfartyget Grand Francia som tog mig från Hamburg till Rio. Här blev jag avsläppt av den lilla minibuss som tog mig från grindarna och ut på hamnområdet. Efter viss tvekan gick jag långsamt ner mot och in i det svarta hålet. Det visade sig vara rätt. Där möttes jag av en av fartygets anställda som prickade av mig på en lista och jag blev eskorterad mer än tio våningar upp till min hytt.

När det var dags att stiga ombord hade jag redan varit i Hamburg ett par nätter. Fraktfartyg följer inte avgångstider som andra transporter – när lastningen är klar så drar de. Därför bör en vara på plats minst en dag i förväg. Genom kontakt med hamnkontoret eller liknande (den du bokar resan av ger dig ett nummer) någon dag innan avfärd meddelas tid och kajplats.

Dag 3: Biscayabukten

En hytt med två bäddar på lastfartyget.

Den här lilla hytten utgjorde mitt hem under veckorna på skeppet. Jag åkte ensam, men som ni ser så skulle det gå att bo två tillsammans (då blir priset dessutom lägre för båda). I hytten finns stol och skrivbord, garderob, byrålådor, luftkonditionering och eget badrum. Även flytväst och hjälm ifall att. Eluttagen är desamma som hemma.

Det finns ofta olika hytter att välja på. Jag valde en insideshytt då den var billigare. Andra hytter har fönster och kan vara utrustade med ett större sovrum med dubbelsäng samt ett vardagsrum med soffa, tv (dock bara för film och eventuellt spel) och annat. I min hytt fanns inget kylskåp men det brukar finnas. Jag fick ha mina medhavda grejer i kylen i köket.

Dag 5: Någonstans utanför Portugals kust

Lastfartygets mess room där måltiderna serverades.

Här i "mess room" serveras pizzan och övriga måltider. Standard är två till tre rätter för både lunch och middag, med avslutande frukt. Som sagt så ordnar kocken med olika önskemål för maten, veganskt i mitt fall. Alkohol är antingen förbjuden eller starkt reglerad för besättningen men för passagerare ingår lite vin eller läsk till maten, för den som vill. Annars funkar vattnet prima!

Måltiderna är egentligen de enda fasta tider en passagerare har att förhålla sig till ombord. Skulle tiden ändå missas ser båtens messman (typ steward) dock till att plasta in maten och lämna den på den bestämda plats en har för resan (både passagerare och besättning har en anvisad plats). Blir en hungrig eller sugen mellan måltiderna eller på kvällen finns det alltid kaffe, te och vatten samt nåt slags snacks att hämta här och i det angränsande pentryt. Och ja, på den här italienska båten var snacks ofta lika med pizzabitar.

Dag 6: Atlanten i höjd med Marockos kust (som dock var för långt bort för att ses)

Uppehållsrum i lastfartyget där passagerare kunde göra olika aktiviteter.

Vad fyller en tiden på båten med då? En del av den spenderar passagerare här, i ett av fartygets uppehållsrum. Här finns olika sorters brädspel och pussel. I vänstra hörnet skymtar "biblioteket". Där finns både böcker och filmer att låna, på olika språk. Svenska är en högoddsare men tittar en bara efter så bör det finnas nog på engelska för att klara resan. Filmer kan ses i de hytter som har tv eller på uppehållsrummets gemensamma tv. På de flesta fartyg finns även tv-spel tillgängligt.

Förutom uppehållsrummet finns också ett träningsrum. Inte världens bästa gym men med både konditionsmaskiner och vikter så en klarar sig. Ofta ges extra träning för balansen då havet bjuder på lätt vågrullning (gungar det för mycket är det svårt och mindre bra att träna där). Vissa passagerare jag talat med påstår att en del fartyg till och med har fungerande pool och bastu.

Sola på däck går självklart också bra. Så även korta promenader med härlig havsutsikt.

Dag 7: Med Kanarieöarna i sikte

Lastfartygets besättning hopade sig på däck på den sida som var mot land.

Och på den sjunde dagen såg de åter land. Dock inte det afrikanska fastlandet i öster utan det var Lanzarote och Fuerteventura som skymtade i väst. Det var första gången vi såg land sedan Engelska kanalen.

Besättningen hopade sig på däck på den sida som var mot land. Alla ville de få tid med det europeiska nätverket, vilket under flera timmar faktiskt täckte upp rätt bra ända ut till oss. Det går absolut att förstå dem. Som passagerare går det väl bra (och är på många sätt bara skönt) att leva utan uppkoppling under en tid, men för besättningen som nästan aldrig får chansen att kontakta sina nära och kära eller uppdatera sig om vad som händer hemma blir så klart detta en möjlighet de inte vill missa.

På en del fartyg finns något slags wifi, men då får en betala en slant, så sparsamt blir det hur som helst.

Dag 8: Atlanten, någonstans utanför Västsahara

En liten fågel på en container på lastfartyget.

"Och en liten fågel kom in i folkets tillvaro på utvandrarfartyget och förvandlade det liv som de levde i tanke och dröm. Han kom med bud till jordens folk på havet."

I Mobergs Utvandrarna blir det stor uppståndelse bland passagerarna när skeppet Charlotta under en tid får besök av en småfågel från land. De ser den både som en lyckobringare och som ett bevis på att land fortfarande finns där någonstans och alla tar till sig fågeln som en speciell vän.

Helt olik var inte känslan på fartyget Grand Francia, ett och ett halvt sekel senare. I ett ständigt havslandskap, där en är bortkopplad från allt annat, blir det lilla både mer uppskattat och mer spännande. Vår besökare här – på bilden sittandes ovanpå en av våra containrar – var verkligen en speciell vän som vi passagerare pratade om och ständigt spanade efter när vi var ute på däck.

Fågeln var med oss i flera dagar och verkade ha bestämt sig för att göra vinterflykten från Europa till Afrika med båt i stället för att flyga. Vi skulle senare få fågelsällskap även mellan Afrika och Sydamerika.

Dag 9: Atlanten med Mauretanien X antal sjömil bortanför horisonten i öster

Lastfatygets däck som utgjorde båtens största promenad yta.

Så här ser skeppets största promenadyta ut, sedd från aktern. Längst bort till vänster skymtas kommandobryggan. Varje dag blev några turer här. De flesta skepp har dock inte en så stor öppen yta. Grand Francia har det eftersom en stor del av lasten hålls inomhus i stora lastrum, vilka däcket utgör tak för. Det passar hur som helst utmärkt för passagerare som vill sträcka på benen och vandra mellan olika spaningsplatser för att kika ut över havet.

Dag 10: Ligger för ankar utanför Dakar

Hissade flaggor på ett lastfartyg.

Den senegalesiska flaggan är hissad på fartyget, så som en gör av traditionell artighet till sjöss när båtar anländer utländska hamnar.

När jag kom ut på däck på morgonen den här dagen förväntade jag mig att vi skulle ligga vid kaj och att en välkomnad heldag i land väntade. Till min förvåning så var allt jag märkte av Dakar att gästflaggan hissats, ett antal andra båtar som låg för ankar omkring oss samt möjligtvis några byggnader genom ett tjockt dis. Hamnen var full. Vi skulle ankra och vänta till nästa dag innan vi fick lägga till. Efter över en vecka till sjöss förstod jag uttrycket "så nära men ändå så långt borta".

Förutom den senegalesiska gästflaggan ser vi även företagets blå med sin logga, liksom två andra flaggor. Någon som har koll på vad kvadratisk helgul respektive kvadratisk helröd flagg innebär på fartyg?

(Rätt svar: Den gula signalflaggan står för bokstaven Q och betyder att fartyget är fritt från smitta och begär rätt till fri landsättning. Den röda flaggan står för bokstaven B och innebär i detta fall att fartyget är lastat med farligt gods.)

Fiskebåtar tar sig till fartyget för att erbjuda varor till försäljning.

Dagens andra fråga. Medan vi låg och väntade på att få komma in i Dakars hamn kom flera lokala fiskare ut till oss för att erbjuda diverse varor. Vad var mest populärt att köpa för besättningen ombord?

Rätt svar: Lokala sim-kort till sina mobiltelefoner. För att få internet och kunna ringa familj och vänner.

Dag 13: Atlanten

Sol över lastfartygets däck.

Det är dags att adressera elefanten på däck under den här reseföljetongen. Utsläppen. Vi börjar med att konstatera att fraktfartyg än så länge drivs av fossila bränslen. Dessutom av värsta sort då de använder sig av restolja – s.k. bunkerolja – som innehåller stora mängder giftigt svavel. Dock är fraktfartyg riktigt effektiva, relativt sett.

Förekommande siffror är att stora fraktfartyg, som det jag åkte med, släpper ut runt 15 g koldioxid per ton och km. Motsvarande siffra för flyg är 500 g. Detta gör fraktfartyg till det mest koldioxideffektiva transportmedel vi har. Detsamma gäller dock inte färjor och kryssningsfartyg, eftersom de inte transporterar lika mycket.

Mina utsläpp från Hamburg till Rio motsvarade runt 50 kilo koldioxidutsläpp. Flyg från Stockholm hade landat på två ton, alltså dubbla årsbudgeten koldioxid som var och en av oss måste komma ner till för att leva hållbart.

Fraktfartyg må vara effektiva ur klimatperspektiv. Likväl genererar de utsläpp och ur miljöperspektiv finns flera problem. Svavelutsläppen är ett stort sådant miljöproblem (vilket dock reduceras betydligt om drygt ett år, tack vare nya direktiv), liksom oljespill från länsvatten samt läckage av metaller från bland annat färg.

Angående framtiden är faktiskt en del på G. Biobränsle och vätgas diskuteras. Nya skepp utvecklas för att kunna gå på annat än dagens fossila bränslen. Det finns även prototyper av varianter med enorma segel och en officer ombord berättade att företaget jag åkte med konstruerar ett skepp som, åtminstone delvis, drivs av el. Återstår att se vad det blir av allt.

Vill du veta mer? Lyssna på avsnittet Hårdare miljökrav på sjöfarten från Klotet.

Dag 14: Natt på Atlanten

Månen och himlen ute på öppet hav mitt i natten.

Har ni någonsin varit ute på öppet hav mitt i natten? Hur var stjärnhimlen?

Bland det absolut bästa jag vet med att åka fraktfartyg är att gå upp på övre däck när det har mörknat. En stjärnklar natt är det magiskt. Ett annars totalt mörklagt havslandskap lyses upp av oändliga ljus på himlen och de sänker sig ända ner mot horisonten i en 360 graders oavbruten cirkel. I och med stillheten omkring och det lätta gungandet får jag en slags känsla av att röra mig i rymden. Lika häftigt är det vid fullmåne. Den lyser upp hela havet omkring och hela lastdäck blir klart synligt. God natt.

Dag 17: På "pölens" västra halva

Ett stim av stora tropiska fiskar.

Den sjuttonde dagen spenderades till stor del helt stillaståendes, mitt ute på öppet hav. Förmodligen eftersom vi återigen hamnat före i schemat. Att ligga och guppa omgiven av det oändliga sjölandskapet gav vid den här tidpunkten upphov till dubbla känslor. Å en sidan ville jag komma fram så att jag kunde påbörja min studie. Å andra sidan var det rätt härligt att ha motorn av och bara låta havet vara.

Medan vi långsamt drev omkring omgavs vi av ett jättestim av tropisk fisk, blågula och svartgröna. Riktiga bjässar på säkert minst en meters längd. Den filippinska delen av besättningen var inte sena att prova fiskelyckan. Trots några hugg förblev det oklart om de faktiskt fick något. Som vegan var jag nöjd med kockens vanliga bravader.

Förutom denna påhälsning blev det faktiskt ett antal span på djur under denna resa. När folk frågat mig tidigare om hur många olika djur en ser under en resa med fraktfartyg så har jag svarat att en i princip inte ser några alls. Åtminstone inte i vattnet. Det svaret får jag nog ändra på nu.

Redan i Engelska kanalen siktade några passagerare delfiner, något vi med jämna mellanrum sedan såg under hela resan. En utav dem bjöd till och med på några spektakulära hopp någonstans utanför Afrikas kust. Där, liksom utanför den portugisiska kusten, såg vi också rätt många havssköldpaddor, alltid simmandes en och en. Under resan körde vi också förbi en stor manta (rocka) och medan vi ankrade i Dakar kom en hammarhaj förbi. Valar hade nog alla passagerare utan jag sett till då jag slutligen, på resans allra sista dag, hade turen att se en riktigt stor grupp av vad jag tror var knölval.

Så get out there och håll ögonen öppna!

Dag 18: Atlanten med en natt kvar till första stoppet i Brasilien

Solnedgång ute på Atlanten.

Att dag efter dag ha chansen att se solen göra så här är ytterligare en krydda när en korsar Atlanten med båt. Det blev några riktigt fina solnedgångar under överfarten från Dakar. Så även denna kväll, vilket skulle bli den sista då solen fortfarande släcktes rakt ner i havet.

Dag 19: Brasilien! Åtminstone nästan.

Besättningen jobbar på lastfartygets däck.

Precis som när vi kom till Dakar så blev Grande Francia tvunget att ankra en dag utanför innan vi fick angöra hamn.

Trots väntan var det vanlig arbetsdag för besättningen. Det är på många sätt tufft att arbeta ombord på ett fraktfartyg. De flesta dagar spenderas ute på öppet hav, isolerad från familj och omvärld. Väl i hamn har alla processer idag effektiviserats så till den grad att fartygen sällan stannar mer än 24 timmar. Många gånger hinner besättningen inte ens gå i land utöver det arbete som kräver att de rör sig nere på kajen.

Så vad jobbar besättningen med? Löst kan det delas upp i tre delar. Officerare som framför allt ansvarar för framdriften av själva fartyget, maskinister som håller till i det gigantiska maskinrummet samt underhållsarbetare. Utöver det finns kock, messman (steward), elektriker och kaptenen själv.

Underhållsarbete kan vara allt från målning och putsning till reparationer och kontroller av utrustning ombord. På bilden fixar ett par besättningsmän något på skorstenen. En tredje har kontrollerat livbåten.

Vilka jobbar på fraktfartyg och vad har de för villkor? Min bild efter totalt fyra resor är att det generellt sett brukar finnas två eller tre nationaliteter ombord. De flesta officerare, högre rankade maskinister samt elektrikern brukar vara från östra Europa – på det här fartyget Italien dock – medan underhållsarbetare och övriga oftast kommer från länder i Syd- och Sydostasien, Filippinerna i fallet för Grand Francia.

Tyvärr råder en viss statusskillnad ombord. Samtliga besättningsmän har en relativt bra lön i förhållande till vad snittet är i deras hemländer. Hur länge de är ombord beror på avtal som uppenbarligen är olika förhandlade med de olika nationaliteterna. Européer stannar ofta kortare ombord och är hemma längre, jämfört med asiaterna. På Grand Francia jobbade italienarna fyra månader och var hemma fyra medan filippinierna hade fördelningen nio ombord och tre i land. Lön utbetalas även under tiden i land.

Dag 20: Vitoria, Brasilien

Carl Hamnesjö på land i Vitoria efter att ha korsat Atlanten.

Landkänning! Nu var Atlanten korsad och jag framme på kontinenten där jag ska utföra mina studier. Eftersom jag inte visste inför resan att jag kunde gå av redan i Vitoria samt då jag nu var några dagar sen till Rio, där jag hade bokat upp några första intervjuer, så valde jag dock att stanna på fartyget ytterligare ett dygn tills det var framme i Rio, vilket ju var planen från början.

I Vitoria fick vi dock gå av för en bensträckare i staden. Då får en klä upp sig med hjälm, väst och id-kort från fartyget för att passera hamnområdet. Nu var det bara ett enda dygn kvar på det som till slut blev en tre veckors färd från Hamburg. Imorgon går den här serien i land!

Dag 21: Rio

Rios kustlinje på natten.

Bild: Alla foton: Carl Hamnesjö

Här ser ni Rio som jag fann det när fartyget gick i mål efter tre veckor.

Jag tackar för mig och för att ni följt med på turen. Nu ska jag ägna mig åt mina studier här. Målet är att resa runt hela kontinenten för att utföra antropologisk forskning om rättigheter. Från Rio till Eldslandet till norra Colombia. Allt utan att flyga. Sedan vet jag inte mer än att jag kommer behöva någon slags båt för att ta mig härifrån.

Tack och hej. Ha det bra!

uppmaning

Vilket hållbart restips vill du dela med dig av?

Beskriv just ditt favoritställe och inspirera andra resenärer!

Tipsa här