Landgrabbing

Landgrabbing - i syfte att skapa en ökad turism till fattiga länder

I Schyst resandes nya rapport "Landgrabbing – en av turismens mörka sidor" beskrivs hur människor körs iväg från sina hem för att bereda plats för turister.

Landgrabbing är ett vanligt problem i turismsektorn, men har sällan lyfts i den offentliga debatten eller granskats av media, trots att det drabbar så många människor. Landgrabbing sker i spåren av turismens framfart när lokalbefolkning körs iväg från områden vid stränder, i nationalparker och nära kulturella monument för att bereda plats åt hotell och turister. Ett kännetecken på landgrabbing är att människor i det lokala samhället förlorar kontrollen av markområdet genom tvång, förödmjukelse och missledande information. Detta leder i sin tur ofta till att det blir svårare att klara försörjning genom jordbruk och fiske.

Ett kännetecken på landgrabbing är att människor i det lokala samhället förlorar kontrollen av markområdet genom tvång, förödmjukelse och missledande information.

Ojämn maktbalans

Landgrabbing drivs ofta på av globala företag inom turistsektorn, lokala markägare, lokala myndigheter och statsapparater. Inte sällan består företagen inom turistbranschen dessutom av transnationella storföretag, däribland globala hotellkedjor som ständigt letar efter nya attraktiva platser för att bygga nya hotellkomplex. Små turistaktörer, som lokalt ägda hotell, betydligt mer sällan är involverade i landgrabbing.

Fördrivningen av människor från deras mark motiveras med att turismen skapar nya jobb och ekonomisk tillväxt, men det är i princip omöjligt att hitta exempel på att de människor som förlorat sin mark har fått det ekonomiskt bättre. Ett genomgående mönster är den ojämlika maktrelationen, där de som tvingas att flytta befinner sig i ett underläge. De delar av turistindustrin som vill komma åt marken har både starkare ekonomiska muskler och ofta ett starkare politiskt kontaktnät.

Vanligast i de fattigaste länderna

Den ojämna maktbalansen förstärks genom att turistsektorn blivit den viktigaste källan till inflöde av utländskt kapital i de FN-klassade "minst utvecklade länderna". En majoritet av de länderna karakteriseras av svaga offentliga strukturer. Det innebär att det blir enkelt för investerare från västvärlden att utöva påtryckningar, särskilt om de lierar sig med lokala politiska och ekonomiska eliter. Förlorarna blir den svagaste länken i kedjan, de invånare som tvingas överge sin mark och flytta. Oftast handlar det om några av de fattigaste grupperna av människor i några av världens fattigaste länder, inte sällan tillhör de utsatta dessutom etniska minoritetsgrupper och ursprungsbefolkning.

Lokalbefolkningen drabbas av landgrabbing

Lokalbefolkningen drabbas av landgrabbing Bild: Annie Spratt Unsplash

I enlighet med påtryckningar från Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF) har många av dessa länder också utvecklat policyer som går ut på att bekämpa fattigdom genom att främja utländska investeringar. Detta ökar ytterligare pressen på länderna att gå med på turistindustrins önskemål. Att säga nej till landgrabbing kan leda till att investeringar i turistsektorn går om intet och att länderna blir kritiserade för att inte främja utländska investeringar.

Det här behöver göras

För att initiera en ny inriktning av turismen – som är hållbar och inte inbegriper landgrabbing – behöver turism utvecklas i samverkan med lokalt näringsliv och det civila samhället. De behövs också en ökad global samverkan mellan internationella organisationer och nationella NGO:s som motsätter sig landgrabbing kopplat till turism. Särskilt viktigt är att stödja lokalbefolkningars organisering i syd och bistå med juridiskt kunnande. En annan avgörande fråga är att dokumentera den landgrabbing som förekommer, bland annat för att ha bevismaterial om det blir juridiska processer. Ett steg i rätt riktning vore om UNWTO och WTCC (World Travel and tourism Council) verkade för att skydda lokala naturresurser och utsatta gruppers rätt att behålla mark och bostäder - istället för att omfamna en ohämmad turism.

Reseföretag måste ta ansvar

Större turistföretag måste också aktivt börja motverka alla former av landgrabbing genom att säkerställa att de inte kränker mänskliga rättigheter direkt eller indirekt i deras affärsverksamhet. De bör utforma uppförandekoder och policyer som tar avstånd från landgrabbing och löpande redovisa hur de arbetar med denna fråga. På denna punkt bör företagen anpassa sig till den rejäla skärpning av kraven på företags hållbarhetsredovisning som planeras träda i kraft i år. Dessutom kommer en ny EU-lag om Human rights due diligence inom kort (eHRDD) där företag blir skyldiga att kartlägga, hantera och redovisa sina risker kopplade till mänskliga rättigheter.

Fakta: Så kan utländsk turism underminera lokala samhällen i syd

Vräkning: Människor i lokalsamhällen flyttas fysiskt. De kan tidigare ha ägt marken men tvingas att nödsälja den eller får den konfiskerad. En annan möjlighet är att de tidigare bott på offentligt ägt mark eller på ockuperad mark. Vräkning kan ske med våldsamma metoder, som att bränna husen eller med subtila tvångsmedel som ibland inte innefattar ekonomisk kompensation.

Inhängning: Människor i lokalsamhällen kan förlora tillgång till mark och materiella försörjningsmedel som tidigare varit tillgängliga, såsom vatten, fiske, timmer etc. Detta sker ofta genom inhängning av landområden som reserveras för turister.

Exploaterande utvinning: Turistindustrin utnyttjar ofta en stor mängd resurser som försämrar villkoren i lokalsamhällen i syd och som underminerar lokalsamhällens långsiktiga hållbarhet, det handlar bland annat om att utnyttja stora mängder sötvatten, ta bort skyddande mangroveskogar och att bryta och forsla sand för att förlänga strandområden.

Försvagning av kulturell representation: Turism kan förstöra, försvaga och invadera platser som är kulturellt viktiga för lokalbefolkningen, exempelvis ceremoniella marker, gravplatser, tempel etc. En effekt kan bli att den lokala befolkningens identitet och möjlighet att skapa gemenskap undermineras och negligeras.

Rapport Landgrabbing

Rapport Landgrabbing Bild: Bild Sofie Lantto / Schyst resande



Ladda ner rapporten här: "Landgrabbing – en av turismens mörka sidor"

uppmaning

Visa vägen till hållbara tjänsteresor

Hur tar du fram en effektiv och användbar resepolicy för hållbara tjänsteresor?

Läs mer