Oscar och Miranda står med sin packning, redo att vandra och lifta genom Europa.

Vår hållbara resa: Oscar och Miranda vandrar och liftar genom Europa

Oscar hade turen att få tjänstledigt från sitt jobb som snickare, Miranda fick säga upp sig. Nu börjar deras långa resa.

"Att kunna göra det vi älskar - resa och möta andra kulturer - utan att belasta vare sig jorden eller människorna som bebor den är vår starkaste drivkraft. Vi hoppas att ni känner er peppade på att följa med på vårt äventyr!" - Oscar och Miranda

Både Oscar och Miranda har backpackat tidigare, men de ville ha en ny utmaning - att resa så hållbart som möjligt. Så väcktes idén om att vandra och lifta genom Europa. I Spanien vill de jobba som volontärer på en ekogård och efter det reser de vidare till Sydamerika - kanske med båt.

Här får vi följa Oscar och Mirandas långa resa genom Europa!

Etapp 1: Göteborg - Varberg

De första dagarna var regniga och kyliga, men tältet och kläderna har hållit tätt. För det mesta har vi följt Hallandsleden, genom skogar, över åkrar och genom små samhällen. På triangaköket har vi lagat linser och ris.

Miranda lagar mat på trangiaköket framför tältet.

Miranda lagar mat på trangiaköket. Bild: Oscar och Miranda

Mat i trangiaköket.

Matlagning ute i naturen. Bild: Oscar och Miranda

Vårt enda möte med en annan vandrare var med en ung kille som hette Jack. Med sig hade han två åsnor som han köpt i Danmark. I början var de otroligt envisa och vägrade gå över minsta lilla bäck, han kunde få vänta en timme innan de gav med sig. Men nu hade de börjat vänja sig. Tillsammans vandrade de norrut, utan slutdestination.

Miranda hälsar på Jacks två åsnor.

Miranda med Jack och hans två åsnor. Bild: Oscar och Miranda

Vi har gått ungefär 2,5 mil om dagen och klarade vandringen till Varberg på fyra dagar. Den sista milen var vi rejält slitna i ben, fötter och axlar. Att få slappa på färjan till Danmark i några timmar kändes för stunden som höjden av lyx!

Miranda står i en skogsstig i regnet.

Miranda vandrar i regnet. Bild: Oscar och Miranda

Etapp 2: Lifta från Danmark till Hamburg

När vi ställde oss vid färjeläget i danska Grenå med en kartongbit med texten 'Aarhus' på var vi beredda på att stå med tummarna i vädret ett bra tag. Knappt tio minuter senare stannar en tjej och vinkar in oss. Hon ska till Århus för att träffa sin personliga tränare, och detta är första gången hon plockar upp liftare. När vi berättar att det är första gången vi liftar blir hon både förvånad och lite lättad, vi skrattar och möts i att situationen känns lika obekant för oss alla tre.

En man som sitter i en bil, sett bakifrån, vinkar till kameran.

En av de vi fick lifta med på resan ner till Hamburg. Bild: Oscar och Miranda

Oscar står med en skylt det står Hamburg på för att få lift dit.

Oscar vill ha lift till Hamburg. Bild: Oscar och Miranda

Vi tog oss hela vägen ner till Hamburg i fem olika bilar och en långtradare, vilket sammanlagt tog oss en och en halv dag. Natten spenderade vi i vårt tält vid Danmarks sydligaste rastplats. De människor som plockat upp oss har varit av olika åldrar och kön, med olika bakgrunder, alla med sina egna historier ur livet. Det här med liftning har hittills fungerat överraskande smidigt, och vi har insett att det hela tiden är mötet mellan oss och människan vi reser med som står i fokus, snarare än kilometerna vi färdas.

Etapp 3: Couchsurfing i Österrike

Byggnader och hus i Salzburg.

Vy över Salzburg. Bild: Oscar och Miranda

Vi hade tidigare hört mycket gott om couchsurfing och inför vårt besök i Salzburg kontaktade vi en ung lokalbo som hette Urs. Han guidade oss på telefon till sin lägenhet mitt i centrum. Lägenheten var gammal och vacker med välvda dörrkarmar och utsmyckade taklister, och han bodde med tre inneboende, alla musikstudenter vid Mozartuniversitet. Vi bekantade oss en stund runt köksbordet innan vi sa godnatt.

Oscar och Miranda med en vän på vandring i Alperna.

På vandring i Alperna. Bild: Oscar och Miranda

Vy över bergstoppen Geiereck i Salzburg.

Korset på bergstoppen Geierek. Bild: Oscar och Miranda

Följande dagar spenderade vi tillsammans. Vi gick på jazzklubb, hajkade i Alperna och en av studenterna bjöd med oss på en musikföreställning som hon jobbade med. När vi åkte därifrån var vi fyra vänner rikare, upplevelserna vi haft kändes genuina och vi hade lyckats undvika turistfällorna.

Etapp 4: Den slovenska vandringsleden

En kvinna med packning vandra genom den slovenska vandringsleden.

Miranda vandrar genom Slovenien. Bild: Oscar och Miranda

En man fyller på sin vattenflaska i en å längs en vandringsled i Slovenien.

Oscar fyller på sin vattenflaska längs vandringsleden. Bild: Oscar och Miranda

Längs den slovenska vandringsleden var det inga problem att hitta vatten – i bäckarna var det rent, klart och iskallt. Desto svårare var det att fylla på vår matsäck. I en by vi passerade såg vi en skylt med något som liknade frukt. En bit ovanför på en terrass stod en äldre man och åt på ett äpple. Han förstod inte ett ord engelska, så vi försökte gestikulera för att fråga om vi kunde köpa frukt eller något annat ätbart, men han bara skrattade och gick därifrån, så vi gick vidare. När vi kommit en bit kom han springande efter oss med en stor påse äpplen. Han gav oss hela påsen och vägrade ta emot några pengar. Ett äpple har aldrig smakat så gott!

En man med packning går med en påse äpplen i handen.

Nöjd Oscar med en gratis påse äpplen i handen. Bild: Oscar och Miranda

Etapp 5: På vandringsfärd genom Italien

Nu har vi varit borta i sex veckor och klarat oss utan att köpa en enda plastflaska. Alla länder vi besökt hittills har haft drickbart kranvatten och på många vandringsleder har det funnits vattenkranar eller klara bäckar längs vägen.

En kvinna dricker vatten från en dricksfontän.

Miranda dricker vatten från en dricksfontän. Bild: Oscar och Miranda

En kvinna fyller på sin vattenflaska från en dricksfontän.

Miranda fyller på sin vattenflaska. Bild: Oscar och Miranda

en kvinna tvättar sin fötter under en kran utomhus.

Miranda tvättar sina fötter. Bild: Oscar och Miranda

Vi har också med oss en vattenrenare för tillfällen när vi inte vågat lita på vattenkvalitén i de där bäckarna. Ingen magsjuka än, peppar peppar!

Etapp 6: Från Pisa till Genua

Nu har vi precis avslutat vår överlägset längsta vandring hittills, över 200 kilometer lång, från Pisa till Genua. Vi är båda nybörjare på att vandra, och med tung packning dessutom.

Vandringsstig längs en bergsrygg i Italien.

Vandring längs bergsryggen. Bild: Oscar och Miranda

en kvinna på en bergsstig i Italien.

Miranda på en bergsstig mellan Pisa och Genua. Bild: Oscar och Miranda

Längs den Liguriska kusten har vi börjat varenda dag med en klättring på flera hundra meter. Väl uppe på toppen möts vi av otroliga panoramavyer över den lilla by vi just kommit ifrån, medelhavet nedanför oss, och i andra riktningen den by vi är på väg mot. Efter några kilometer längs bergsryggen är det snart dags att börja klättra nedåt, med vetskapen om att allting snart börjar om igen.

En kvinna går på bergstoppen med vy över en by bakom sig.

Miranda på toppen av ett berg med vy över byn vi just lämnat. Bild: Oscar och Miranda

Det har varit tungt och kämpigt, men med många ovärderliga belöningar. Som den där gången vi kom till Riomaggiore efter en särskilt tuff dag och kastade oss i det kristallklara vattnet, i solnedgången, och sov på stranden under stjärnorna. Eller när vi blev bjudna på middag av den excentriska bartendern i Zoagli.

En kvinna med campingutrustning vid en strand.

Miranda gör i ordning vår sovplats för kvällen vid en strand. Bild: Oscar och Miranda

Vi sov på olika stränder varenda natt efter det, och såg till att ta pauser när det behövdes. Trots att det ibland har känts väldigt svårt, så måste vi ändå säga att det har gått riktigt bra, och att det är värt alla blåsor och ömma muskler.

Etapp 7 Paus från vandring och runtresande

Nu tar #VårHållbaraResa en paus från vandring och runtresande ett tag. Idag har vi kommit fram till den lilla gården vi ska volontärarbeta på (via organisationen WWOOF) i två veckor. I utbyte mot vårt arbete kommer vi få lära oss om ekologisk odling samt få mat och boende. Som det verkar kommer dagarna bli väldigt varierande och vi är mycket förväntansfulla inför de kommande veckorna.

Flera personer och en hund går på en grusväg på landsbygden.

Vi blir visade runt området kring gården vi ska jobba på. Bild: Oscar och Miranda

Gården ligger uppe i bergskedjan Sierra Nevada i södra Spanien och vi räknar med lite kyligare arbetsdagar. Idag var det rundtur och på vägen mötte vi en granne som behövde hjälp med att reparera sin väg. Imorgon börjar arbetet på gården!

En man slår sönder stenar med slägga för att täppa till ett hål på marken.

Oscar hjälper till att täppa till ett hål på vägen. Bild: Oscar och Miranda

Etapp 8 Volontärarbete på en liten ekogård i Spanien

Vy över bergigt område.

Områden kring ekogården. Bild: Oscar och Miranda

En dryg vecka har gått på den lilla gården och ägarna Damian och Ruki har varit otroligt gästvänliga. Direkt sattes Oscars snickarkunskaper på prov då han fick i uppgift att bygga ett matsalsbord åt hushållet.

En man snickrar ett matbord.

Oscar snickrar ihop ett matbord. Bild: Oscar och Miranda

Matbord som står i matsalen.

Matbordet som Oscar snickrade i färdigt skick. Bild: Oscar och Miranda

Miranda har arbetat på gården och har bland annat blivit hönsansvarig, skördat det sista för säsongen, rensat ogräs och gjort i ordning för vintern. För övrigt har vi lärt oss att beskära diverse fruktträd, mycket mandel- och olivträd.

En kvinna slår gräs med lie.

Miranda slår gräs med lie. Bild: Oscar och Miranda

Mandel- och olivträd på en gård.

Mandel- och olivträd på ekogården. Bild: Oscar och Miranda

En man beskär ett träd.

Oscar beskär ett träd. Bild: Oscar och Miranda

Olivoljan de har från höstens skörd är fantastisk! Allt vi äter är ekologiskt och antingen hemmagjort eller lokalproducerat och, förstås, väldigt gott. Ruki är utbildad surdegsbagare och bakar fantastiskt surdegsbröd ett par nätter i veckan.

Grannskapet utgörs av äldre spanjorer som levt sitt liv här, och yngre eldsjälar som brinner för att bevara de gamla traditionerna, ekologiskt lantbruk och för att hålla borta de starka ekonomiska makterna som helst skulle använda dessa gårdar för plastintäkta tomatodlingar. Alla känner varandra här, och vi har börjat känna igen de flesta ansiktena. En liten, härlig by som dessutom är en perfekt plats för oss att öva på vår spanska!

uppmaning

Vilket hållbart restips vill du dela med dig av?

Beskriv just ditt favoritställe och inspirera andra resenärer!

Tipsa här