Oscar och Miranda vandrar och liftar genom Europa
Oscar hade turen att få tjänstledigt från sitt jobb som snickare, Miranda fick säga upp sig. Nu börjar deras livs resa. Följ den första etappen här!
"Att kunna göra det vi älskar – resa och möta andra kulturer – utan att belasta vare sig jorden eller människorna som bebor den är vår starkaste drivkraft. Vi hoppas att ni känner er peppade på att följa med på vårt äventyr!" /Oscar och Miranda
Både Oscar och Miranda har backpackat tidigare, men de ville ha en ny utmaning – att resa så hållbart som möjligt. Så väcktes idén om att vandra och lifta genom Europa och jobba på en ekogård längs vägen. Här är deras dagbok från resan över kontinenten!
Etapp 1: Göteborg – Varberg
De första dagarna var regniga och kyliga, men tältet och kläderna har hållit tätt. För det mesta har vi följt Hallandsleden, genom skogar, över åkrar och genom små samhällen.
Miranda lagar linser och ris på triangaköket.
Vårt enda möte med en annan vandrare var med en ung kille som hette Jack. Med sig hade han två åsnor som han köpt i Danmark. I början var de otroligt envisa och vägrade gå över minsta lilla bäck, han kunde få vänta en timme innan de gav med sig. Men nu hade de börjat vänja sig. Tillsammans vandrade de norrut, utan slutdestination.
Oväntat möte – Jack och hans två åsnor.
Vi har gått ungefär 2,5 mil om dagen och klarade vandringen till Varberg på fyra dagar. Den sista milen var vi rejält slitna i ben, fötter och axlar. Att få slappa på färjan till Danmark i några timmar kändes för stunden som höjden av lyx!
Etapp 2: Lifta från Danmark till Hamburg
När vi ställde oss vid färjeläget i danska Grenå med en kartongbit med texten 'Aarhus' på var vi beredda på att stå med tummarna i vädret ett bra tag. Knappt tio minuter senare stannar en tjej och vinkar in oss. Hon ska till Århus för att träffa sin personliga tränare, och detta är första gången hon plockar upp liftare. När vi berättar att det är första gången vi liftar blir hon både förvånad och lite lättad, vi skrattar och möts i att situationen känns lika obekant för oss alla tre.
En av dem vi fick lift med på väg till Hamburg.
Vi tog oss hela vägen ner till Hamburg i fem olika bilar och en långtradare, vilket sammanlagt tog oss en och en halv dag. Natten spenderade vi i vårt tält vid Danmarks sydligaste rastplats. De människor som plockat upp oss har varit av olika åldrar och kön, med olika bakgrunder, alla med sina egna historier ur livet. Det här med liftning har hittills fungerat överraskande smidigt, och vi har insett att det hela tiden är mötet mellan oss och människan vi reser med som står i fokus, snarare än kilometerna vi färdas.
Etapp 3: Couchsurfing i Österrike
Vy över Salzburg.
Vi hade tidigare hört mycket gott om couchsurfing och inför vårt besök i Salzburg kontaktade vi en ung lokalbo som hette Urs. Han guidade oss på telefon till sin lägenhet mitt i centrum. Lägenheten var gammal och vacker med välvda dörrkarmar och utsmyckade taklister, och han bodde med tre inneboende, alla musikstudenter vid Mozartuniversitet. Vi bekantade oss en stund runt köksbordet innan vi sa godnatt.
Följande dagar spenderade vi tillsammans. Vi gick på jazzklubb, hajkade i Alperna och en av studenterna bjöd med oss på en musikföreställning som hon jobbade med. När vi åkte därifrån var vi fyra vänner rikare, upplevelserna vi haft kändes genuina och vi hade lyckats undvika turistfällorna.
På vandring i Alperna med vår couchsurfing-värd.
Korset på bergstoppen Geierek.
Etapp 4: Den slovenska vandringsleden
Oscar fyller på vattenflaskan i en bäck längs stigen..
Längs den slovenska vandringsleden var det inga problem att hitta vatten – i bäckarna var det rent, klart och iskallt. Desto svårare var det att fylla på vår matsäck. I en by vi passerade såg vi en skylt med något som liknade frukt. En bit ovanför på en terrass stod en äldre man och åt på ett äpple. Han förstod inte ett ord engelska, så vi försökte gestikulera för att fråga om vi kunde köpa frukt eller något annat ätbart, men han bara skrattade och gick därifrån, så vi gick vidare. När vi kommit en bit kom han springande efter oss med en stor påse äpplen. Han gav oss hela påsen och vägrade ta emot några pengar. Ett äpple har aldrig smakat så gott!
Nöjd Oscar med en gratis påse äpplen i handen.
Etapp 5: På vandringsfärd genom Italien
Nu har vi varit borta i sex veckor och klarat oss utan att köpa en enda plastflaska. Alla länder vi besökt hittills har haft drickbart kranvatten och på många vandringsleder har det funnits vattenkranar eller klara bäckar längs vägen.
Vi passade på att skölja trötta fötter under en offentlig kran.
Vi har också med oss en vattenrenare för tillfällen när vi inte vågat lita på vattenkvalitén i de där bäckarna. Ingen magsjuka än, peppar peppar!
Etapp 6: Från Pisa till Genua
Nu har vi precis avslutat vår överlägset längsta vandring hittills, över 200 kilometer lång, från Pisa till Genua. Vi är båda nybörjare på att vandra, och med tung packning dessutom.
Vandring längs bergsryggen.
Längs den Liguriska kusten har vi börjat varenda dag med en klättring på flera hundra meter. Väl uppe på toppen möts vi av otroliga panoramavyer över den lilla by vi just kommit ifrån, medelhavet nedanför oss, och i andra riktningen den by vi är på väg mot. Efter några kilometer längs bergsryggen är det snart dags att börja klättra nedåt, med vetskapen om att allting snart börjar om igen.
Från toppen av berget kunde vi se ut över byn vi just lämnat.
Det har varit tungt och kämpigt, men med många ovärderliga belöningar. Som den där gången vi kom till Riomaggiore efter en särskilt tuff dag och kastade oss i det kristallklara vattnet, i solnedgången, och sov på stranden under stjärnorna. Eller när vi blev bjudna på middag av den excentriska bartendern i Zoagli.
Miranda gör i ordning vår sovplats för kvällen vid en strand.
Vi sov på olika stränder varenda natt efter det, och såg till att ta pauser när det behövdes. Trots att det ibland har känts väldigt svårt, så måste vi ändå säga att det har gått riktigt bra, och att det är värt alla blåsor och ömma muskler.
Etapp 7: Paus från vandring och runtresande
Nu tar vi en paus från vandring och runtresande ett tag. Idag har vi kommit fram till den lilla gården vi ska volontärarbeta på (via organisationen WWOOF) i två veckor. I utbyte mot vårt arbete kommer vi få lära oss om ekologisk odling samt få mat och boende. Som det verkar kommer dagarna bli väldigt varierande och vi är mycket förväntansfulla inför de kommande veckorna.
Vi blir visade runt området kring gården vi ska jobba på.
Gården ligger uppe i bergskedjan Sierra Nevada i södra Spanien och vi räknar med lite kyligare arbetsdagar. Idag var det rundtur och på vägen mötte vi en granne som behövde hjälp med att reparera sin väg. Imorgon börjar arbetet på gården!
Oscar hjälper till att täppa till ett hål på vägen.
Etapp 8: Volontärarbete på en liten ekogård i Spanien
Landskapet kring ekogården.
En dryg vecka har gått på den lilla gården och ägarna Damian och Ruki har varit otroligt gästvänliga. Direkt sattes Oscars snickarkunskaper på prov då han fick i uppgift att bygga ett matsalsbord åt hushållet.
Färdigt!
Miranda har arbetat på gården och har bland annat blivit hönsansvarig, skördat det sista för säsongen, rensat ogräs och gjort i ordning för vintern. För övrigt har vi lärt oss att beskära diverse fruktträd, mycket mandel- och olivträd.
Miranda slår gräs med lie.
Mandel- och olivträd i gårdens lund.
Trädbeskärning.
Olivoljan de har från höstens skörd är fantastisk! Allt vi äter är ekologiskt och antingen hemmagjort eller lokalproducerat och, förstås, väldigt gott. Ruki är utbildad surdegsbagare och bakar fantastiskt surdegsbröd ett par nätter i veckan.
Grannskapet utgörs av äldre spanjorer som levt sitt liv här, och yngre eldsjälar som brinner för att bevara de gamla traditionerna, ekologiskt lantbruk och för att hålla borta de starka ekonomiska makterna som helst skulle använda dessa gårdar för plastintäckta tomatodlingar. Alla känner varandra här, och vi har börjat känna igen de flesta ansiktena. En liten, härlig by som dessutom är en perfekt plats för oss att öva på vår spanska!
Vi kommer att stanna ett tag i Spanien för att lära oss språket, så vi avslutar vår reseberättelse här. Tack för att du har följt med!
Blogga i serien #VårHållbaraResa du med!
Känner du starkt för hållbart resande och har du en egen resa inplanerad? Vill du gästposta i Schyst resandes kanaler längs vägen? Skriv till oss! cajsa.unnbom@unionen.se.
