Öppen barnhand med mynt i

Ska jag… ge till barn som tigger?

På många populära resmål lever delar av befolkningen i fattigdom. Där är barn som ber om pengar eller säljer saker på gatorna en vanlig syn. Att vilja ge är naturligt – men vad är bäst för barnen?

Gatubarnen har ofta ett hem och en familj

Vandrar man på Manilas gator, längs med Pattayas stränder eller kring Angkor Wat-templen i Kambodja stöter man ofta på barn som uppenbart befinner sig i en utsatt situation. Det är naturligt att känna att man vill hjälpa dem.

Oftast är dock inte barnen föräldralösa utan har ett hem och i de flesta fall familjer som de återvänder till med jämna mellanrum. Familjer migrerar ofta till turistdestinationerna eftersom de hoppas kunna få bättre jobb och tjäna mer pengar där.

Kulturhistoriska ruiner i form av gigantiska leende stenansikten och turister i förgrunden.

Angkor Wat-templen i Kambodja – dragplåster för turister och arbetsplats för barn. Bild: Taylor Simpson

Vardagen på gatan

En undersökning från det populära resmålet Siem Reap i Kambodja visar att ungefär 1500 barn arbetar på gatan. De flesta har en familj och ett hem medan en liten del, ett 20-tal, faktiskt bor på gatan på egen hand. För det mesta ingår de då i grupper med andra barn som tillsammans skapar en vardag där.

Barnen arbetar på olika vis för att tjäna pengar, till sig själva eller till sina familjer. Ofta innebär det långa dagar och långa nätter med tufft arbete. Det kan handla om att samla återvinningsbart material som de kan sälja vidare, sälja souvenirer till turister eller tigga.

Barn som leker ute i slitet område

Bild: Bennet Tobias, Unsplash

Då kan jag hjälpa dem… genom att ge dem pengar eller annat som de behöver!

Att ge pengar eller saker till tiggande barn har tyvärr ofta en negativ effekt, även om det känns som en snabb och bra lösning när barnet står framför dig med utsträckta händer. Faktum är att många av de barn som befinner sig på gatan för att tjäna pengar via turister gör det just för att vi ger.

Det finns flera orsaker till att barn ber om pengar eller säljer saker på världens turistgator, men en viktig orsak är att det som av en svensk resenär kan uppfattas som en struntsumma kan motsvara en dagsinkomst i fattigare länder. I vissa fall kan barnen på en dag tjäna in pengar som motsvarar flera veckors arbete för en vuxen.

Det gör att socialtjänst och organisationer som jobbar med att stärka utsatta familjer har svårt att erbjuda hållbara alternativ. När inkomsten från barnens tiggande är så stor att föräldrarna inte kan tjäna lika mycket på andra sorters arbete är det svårt att övertyga fattiga familjer om vikten av att deras barn går i skolan, får tid för läxor och får sova på nätterna.

Att ge barnen mat eller godis är inte heller någon bra idé, då man bidrar till att de orkar befinna sig längre på gatan just den kvällen och inte behöver återvända hem för att äta.

Nästa person som ger dem pengar eller bjuder dem på mat kan vara en resande förövare i stället för en välmenande turist.

Att behöva arbeta är inte den värsta risken

Livet på gatan är hårt. Barnen kan utsättas för våld både från vuxna och andra barn. Det är inte heller ovanligt att de missbrukar exempelvis lim för att döva hunger och jobbiga känslor. Tyngre droger som metamfetamin är också vanligt.

Barn som befinner sig på gatan utan vuxnas översikt löper också ökad risk för att utsättas för sexuella övergrepp av både lokala och resande förövare. I en studie om pojkar som levde på gatan i en kuststad i Kambodja uppgav 38 procent att de hade blivit utsatta för någon form av sexuella övergrepp. I Nepal rapporterar Voice of Children att i stort sett alla gatubarn de jobbar med har varit utsatta för övergrepp och annat våld. Situationen ser likadan ut i de flesta länder runt om i världen.

Kort sagt, när man ger pengar till gatubarn finns det också risk att man bidrar till att de utsätts för övergrepp av förövare som reser till de här länderna för att utnyttja fattigdomen och komma åt barn på gatan. Nästa person som ger dem pengar eller bjuder på mat kan vara en resande förövare i stället för en välmenande turist.

Så – ska den som vill resa hållbart ge pengar till barn på gatan?

Nej. Att ge bidrar till att barnen blir kvar på gatan. De fastnar i en ond cirkel där de slutar skolan för att tigga och får minskade möjligheter senare i livet. Att inte ge kan kännas svårt, men kom ihåg att du gör det för att stärka deras utsikter till ett bättre liv – med sina familjer.

Men hur kan jag då hjälpa?

Som tur är finns det andra sätt att bidra till att de här barnen får en säkrare tillvaro och slipper tillbringa dagar och nätter på gatan.

För det första: Var uppmärksam och rapportera saker som tyder på att barn kan utsättas för sexuella övergrepp. Kontakta lokala hotlines, organisationer eller polis. Du kan också rapportera direkt till svensk polis via www.resekurage.se.

För det andra: I stället för att ge direkt till barnen, ge till organisationer som jobbar för att hjälpa dem bort från gatan, och till ansvarsfulla företag. Flera sådana lokala organisationer hittar du på ThinkChildsafe.

Där finns också tips på hur du kan vara en barnvänlig turist. Läs dem, bli en av de som hjälper i stället för stjälper och bidra till att barn får en bättre framtid på din destination!

Större barn vid vägkanten i Kambodja som bär ett mindre skrattande barn

Bild: Billow 926

För inspiration till mer hållbara resor

Här finns fler saker du kan tänka på för att vara en schyst resenär

Text

Bild på Joel Borgström

Joel Borgström

Joel arbetar med barns rättigheter och turism på Childhood Foundation, som är en del av nätverket Schyst resande. Han samarbetar nära med lokala barnrättsorganisationer i bland annat Thailand.

uppmaning

Vilket hållbart restips vill du dela med dig av?

Beskriv ditt favoritställe och inspirera andra!

Tipsa här