Travelife’s broken promises to hotel workers – vad du som resenär borde veta

När du bokar en semesterresa via Apollo, Ving eller Fritidsresor kanske du väljer ett hotell som bär märkningen Travelife. Det låter tryggt, eller hur? Travelife ger intrycket av att vara en garanti för hållbarhet – både miljömässigt och socialt. Men vad händer egentligen bakom kulisserna? Vad innebär certifieringen för de personer som faktiskt arbetar på hotellen?

Faktum är att flera hotell med Travelife-certifiering i Turkiet bryter mot både nationell arbetsrätt och internationella konventioner. Trots märkningen vittnar arbetare om låga löner, farliga arbetsmiljöer och rädsla för att organisera sig fackligt. Så här påverkar Travelifes brutna löften de människor som varje dag håller hotellsemestern flytande.

Vad är Travelife – och varför finns det kritik?

Travelife är en certifiering framtagen för hotell och researrangörer med syftet att främja hållbar turism. Det låter förstås bra – men när certifieringen inte lever upp till sitt eget regelverk blir det problem. Organisationen Schyst resande granskade Travelife-hotell i Turkiet och fann stora brister. Trots att dessa hotell var certifierade enligt Travelifes ”Gold Award”, avslöjades bland annat:

• Arbetare som inte får betalt för övertid
• Ingen tillgång till sjuklön eller skydd vid arbetsolyckor
• Diskriminering och könsuppdelade yrkesroller
• Hotell som motverkar facklig organisering
• Arbetsmiljöer som orsakar ryggskador och stress

Kort sagt: Travelife-märkningen är inte det skydd för arbetare som du kanske trodde.

Arbetarna på hotellen – säsongsanställda utan trygghet

De allra flesta som jobbar på dessa hotell är säsongsanställda. De arbetar sex till åtta månader per år och står sedan utan inkomst eller socialt skydd resten av tiden. Det innebär att de inte omfattas av någon försäkring om de till exempel skadar sig under lågsäsong. En kvinna som intervjuades i studien berättade att hon och hennes man råkade ut för en bilolycka utanför säsongen – de stod då helt utan ekonomiskt skydd och hamnade i stor skuld.

Till och med när arbetarna är anställda är skyddet svagt. Många uppger att de skulle bli av med jobbet om de blev sjuka en vecka eller två. Och även om de enligt lag ska ha rätt till sjuklön, så vittnar flera om att arbetsgivaren pressar dem att jobba ändå – eller ljuga om hur en olycka gått till för att slippa rapportera den som arbetsrelaterad.

Låg lön trots långa arbetsdagar

Trots hårt arbete tjänar de flesta bara minimilön, vilket motsvarar ungefär en tredjedel av vad som behövs för att försörja en familj i Turkiet. Nästan ingen får övertidsersättning – och vissa vet inte ens vad deras lön är förrän de får sin första utbetalning. Transparensen är obefintlig.

Här är några röster från arbetare på Travelife-hotell:

• ”Jag vet inte hur mycket jag kommer tjäna, det sa de inget om innan jag började.”
• ”Min familj klarar sig bara för att min fru bor hos sina föräldrar hela sommaren.”

När Travelife säger att hotellen betalar ”levnadslön” syftar de egentligen bara på att minimilönen efterföljs – men minimilönen räcker inte på långa vägar.

Travelife-hotell och arbetsmiljö: skyddsutrustning men ingen tid att använda den

Ett område där det faktiskt syns förbättring är utbildning i arbetsmiljö. Många hotell har infört säkerhetsrutiner och delar ut skyddsutrustning – men arbetarna har så hög arbetsbelastning att de inte hinner använda skyddet. En städerska berättade att hon får sår på händerna eftersom hon inte använder handskar: ”Vi hinner inte, det går för långsamt med handskarna.”

Dessutom lider majoriteten av de kvinnliga hotellstädarna av ryggproblem och överansträngning. På vissa hotell är det så illa att arbetarna inte hinner ta några raster alls.

Diskriminering – både kön och etnicitet spelar roll

Studien visar att diskriminering mot personer med kurdisk bakgrund är ett utbrett problem i hotellbranschen i Turkiet. Flera vittnar om att deras anhöriga nekats jobb på grund av sitt ursprung – och även om några av de intervjuade inte själva upplever diskriminering på nuvarande arbetsplats, så är strukturella mönster tydliga.

Samtidigt syns en tydlig könsuppdelning i arbetsrollerna. Nästan alla hotellstädare är kvinnor – och deras löner är generellt lägre än till exempel servitörers och bartendrars, som oftare är män. En kvinna uttrycker det så här: ”Utan oss skulle hotellet inte fungera, men vårt arbete värderas ändå lägre.”

Fackligt engagemang möts av rädsla och avsked

Det kanske mest allvarliga i rapporten är bristen på fackliga rättigheter. Många arbetare berättar att de inte vågar gå med i facket – de är rädda att bli avskedade. Flera säger rakt ut att ingen i personalen vågar engagera sig fackligt, eftersom de vet att det leder till repressalier. Även det enda hotell i studien som var fackligt anslutet var inte Travelife-certifierat – ändå hade det bättre arbetsvillkor, bättre löner och mer öppenhet.

Ett urval av vad arbetarna berättar:

• ”Alla vet att du får sparken om du går med i facket.”
• ”De frågar till och med om du är fackmedlem på anställningsintervjuerna.”

Travelife har alltså gett sin certifiering till hotell där grundläggande fackliga rättigheter är i praktiken förbjudna.

Travelife: otydligt, otillräckligt och bristande insyn

En särskilt oroväckande del av granskningen är att nästan ingen av de anställda ens vet vad Travelife är. De känner inte till certifieringen, har aldrig blivit informerade och har inte haft kontakt med några revisorer. En del säger att det ibland kommer personer som ställer frågor – men de vet inte vem de representerar. Flera arbetare säger att auditeringarna är kända i förväg, och att inga riktiga samtal sker med personalen.

Dessutom gäller Travelifes regler bara för direktanställd personal – alltså inte för underleverantörer eller inhyrd personal. Det gör det lätt för hotellen att kringgå kraven genom att outsourca vissa arbetsuppgifter.

Vad kan du som resenär göra?

Många svenska resenärer bryr sig om etik och hållbarhet. Travelife vet det – och använder det i sin marknadsföring. Men om certifieringen inte skyddar de som arbetar på hotellen, då är det bara ett tomt löfte. Det är dags att kräva mer – både av researrangörer och av certifieringssystem.

För du som resenär borde kunna lita på att märkningar som Travelife inte innebär att workers hotel får betala priset för våra semesterveckor. Och tills det blir verklighet är det värt att ifrågasätta Travelifes broken promises to hotel workers.